Har ikväll haft en helt underbar tjejmiddag. Timmarna bara rann förbi, det fanns så otroligt mycket att prata om. Så nu är det mycket som finns i mina tankar. Fortfarande så många frågor, så mycket som jag inte förstår, så mycket jag vill ta reda på. Kan man verkligen gå vidare när man har så många frågor? När man inte förstår vad som händer och varför eller vad allt har för betydelse och mening?

Det är så mycket jag tvekar på, så mycket folk har lovat mig, som bara visade sig vara lögner. Människor som lovat att finnas där, som lovat att inte släppa taget, men gjorde det ändå. Hur vet man egentligen vem man ska lita på? Hur kan det komma sig att några som har varit ens vänner helt plötsligt slutar bry sig, när till och med bekanta bryr sig och vill hjälpa till?

Det är när sånt här händer som man verkligen ser vem ens riktiga vänner är.

Jag vill i alla fall tacka er, Ågren, Peson och My, för att ni finns, lyssnar och förstår. Och för att ni bryr er! Jag älskar er!



Vi fyra i somras.